PÅ SPINNSIDAN.
TRE ADELSKVINNORS LIV 1718–1846
AV MARIE STEINRUD
Uttrycket ”på spinnsidan” syftar på en släkts kvinnliga ättlingar genom kvinnligt led – i motsats till svärdssidan, där det är de manliga ättlingarna som räknas.
Jag har ur en släkt valt ut tre kvinnor som jag har studerat närmare. Magdalena Elisabet Söderhielm (1718–1787) – eller Lona Lisa som hon kallades – blev tidigt änka efter sin man assessorn Jakob Tersmeden och lämnades ensam med tolv barn och en komplicerad och omfattande bruksrörelse att sköta. Trots detta tog hon på sig brukets skötsel i nästan tjugo år, redde upp dess affärer, var med om byggandet av Strömsholms kanal, genomförde en hel del viktiga förändringar för bruket samtidigt som det förväntades av henne att hon dessutom skulle ta hand om det ansenliga hushållets skötsel.
En av hennes döttrar, Magdalena (Lona) (1753–1794), gifte sig med Uno von Troil, som sedan blev ärkebiskop i Uppsala. De fick många barn och flyttade en del på grund av mannens yrke – till skillnad från hennes mor som bodde på Ramnäs bruk i decennier. Av de tio barn de fick tillsammans är Anna Gustava (1786–1846) den yngsta dottern. Hon gifte sig med bruksläkaren på Ramnäs bruk, Adolf Ludvig Regnell, i hans andra gifte.
Syftet med den här etnologiska studien har inte varit att redogöra för ”hur det var” eller söka någon sorts sanning, utan att tolka och analysera kring de tre adelskvinnornas liv, att komma dem så nära inpå livet som möjligt och studera hur deras tillvaro kunde gestalta sig och hur de själva uppfattade den.
Jag har låtit varje kvinna representera ett tema; änkan, hustrun och fröken, då deras liv påverkas av de val de gör i samband med detta. Varför väljer Lona Lisa att förbli änka och hur påverkade det henne i hennes fortsatta liv? Hur gestaltade sig hennes dotters, Lonas, liv i jämförelse med hennes? Vilken var hustruns roll under det sena 1700-talet? Anna Gustava förblir fröken på herrgården tills hon är nästan fyrtio år. Hur kommer det sig att hon slutligen gifter sig med bruksläkaren Regnell? Hur har hennes liv sett ut före äktenskapet, och efter? Skiljer sig dessa kvinnors liv åt, och i sådana fall hur? Hur såg de samhälleliga förutsättningarna ut för de här tre olika kvinnorna? Vad var tillåtet för en änka men inte för en hustru? Vad hade en ogift kvinna att vänta av livet?
Kvinnor i historien – en studie i underordning
Det samhälle som de tre kvinnorna växer upp och lever i är ett samhälle präglat av den symboliska hustavlan. Hilding Pleijel har beskrivit det svenska samhället från reformationstiden och fram till 1800-talets början som en tillvaro som grundade sig på denna.² Hustavlan var rent konkret en bild av hur samhället skulle vara uppbyggt hierarkiskt. Det betydde i praktiken att man betraktade världen som delad i tre delar mellan de tre stånden, mellan de som lärde, de som värjde och de som närde. De som lärde utgjordes av kyrkan och dess präster, de som värjde var medlemmar av adeln, den gamla krigarklassen som ägde att försvara landet medan de som närde var allmogen, den stora massan. I denna relation fanns naturligtvis de som av Gud fått rätten att styra dem som var satta att bli styrda, det vill säga allmogen. I hustavlans värld framgår det mycket tydligt att det är samma sak att lyda överheten som att lyda Gud och om man inte gör det så går det en inte väl här i världen. Denna syn inpräntas i medborgarna och ifrågasätts inte. Inom hushållen kan man se ett liknande förhållande mellan man och kvinna, där kvinnan förväntas lyda mannen utan att ifrågasätta hans auktoritet.
Rent juridiskt var kvinnans ställning under den här tiden mer komplicerad än till exempel mannens. Gudrun Andersson har studerat kvinnans möjligheter att kontrollera de sociala och ekonomiska faktorer som påverkade henne under den svenska stormaktstiden.³ Hon pekar på att det var skillnad mellan kvinnors rätt att till exempel själva råda över sin förmögenhet och deras förmåga att göra det. Det var inte så att kvinnorna inte ansågs kapabla till detta – det visar inte minst uppfattningen om att en hustru skulle kunna träda i sin mans ställe om han av någon orsak var frånvarande – utan det handlade snarare om att man ville skydda den viktiga arvejorden från att komma i fel händer.
Som utgångspunkt och till stöd i sökandet efter de tre kvinnoliven har jag använt mig av den amerikanska historikern Joan Wallach Scott och hennes teorier.⁴ Hon menar att hela samhället är genomsyrat av föreställningen om mannen som norm, en måttstock med vilken allting mäts. Inom detta system finns också institutioner som arbetar för att upprätthålla detta, till exempel domstolarna. Den symboliska hustavlans hierarkiska ordning och uppfattningen om mannen som norm understöds också rent juridiskt och blir det normala i samhället. Genom detta får det patriarkala samhället en mycket stor genomslagskraft, och ifrågasättandet av det blir genomgående begränsat.