Håkan Malmrot, dubbel OS-guldmedaljör

Den verklige allroundmannen.

Håkan Malmrot

I denna serie har Idrottsbladet under årens lopp tidigare presenterat Esse Schuman, Axel Fast, Georg Johansson (Fransman), Einar Råberg, Bertil och Bengt Uggla samt Gösta Runö. Vi fortsätta i dag med Håkan Malmrot, Örebro Simsällskaps stolthet och Örebro Sportklubbs mångsidiga stjärna.

Bland Sveriges mångkunniga och berömda idrottsmän intager Håkan Malmrot från Örebro en bemärkt plats. Han är mera allroundman än de flesta rent av en av de främsta som funnits.

Som simmare har "Kacka" - som smeknamnet populärt är - firat sina största triumfer. Fem svenska mästerskap och två olympiska guldmedaljer äro belöningarna för hans topprestationer. Malmrot debuterade som simmare på större tävlingar hösten 1911 vid skolungdomens tävlingar i Stockholm, På den tiden hade han inte specialiserat sig utan tricksande med litet av varje. Att bröstsimningen skulle bli hans bästa gren kunde man dock redan då se även om detta inte gått upp för honom själv. Han vann juniorernas tävling på 8.41.7 och tog hem ett försöksheat på 100 fritt med 1.33.2 -en tid som nu knappast anses som konkurrensduglig, men slutade oplacerad i finalen.

Två år senare var han utom simningen med i litet av varje. I skidlöpningen körde han sönder skidorna men klarade sig bra i den moderna trekampen, där han på 100 fritt nådde 1.30.2. I de övriga simtävlingarna hade han ingen framgång, men väl i juniorernas raka hopp, där han blev andre man före en så god hoppare som Bertil Norling.

Ett år senare kom han igen, fullständigt otränad. Örebro saknar ju inomhusbassäng, och den enda träning som beståtts var i Västerås ett par gånger. Han hade nu specialiserat sig på bröstsim och gjorde en mycket god prestation på 200, där han i finalen blev trea på 3.21.3. Olle Dickson vann på 3.17 med Ragnar Sundberg i hälarna.

Det visade sig emellertid senare på året, att han var vida bättre än denna prestation gav vid handen. Under sommaren verkade han som simlärare i Lindesberg och fick där mycket god träning. Vid mästerskapen i Stockholm dominerade han fullständigt på bägge bröstsimsdistanserna vinnande överlägset på 3.16.9 och 7.08. Tiderna äro ju inte vidare goda, men konkurrensen var klen, bl. a. saknades Thor Henning. Spanska sjukan grasserade som värst, vilket de över lag klena mästerskapstiderna bära vittne om.

Malmrot hade sina mästerskap till trots inte nått någon vidare fulländning ännu på denna tid. Vid skolungdomens tävlingar senare på hösten, då han ännu var ganska gott tränad, blev den i nybakade mästaren sålunda endast trea, slagen av både Olle Dickson och Sten Friberg. Att det var en god tävlan kan man förstå av tiderna. Örebroaren gick under sitt mästerskapsresultat med 7 tiondelar, men kunde dock inte hota någon av sina besegrare. Dickson hade 3.11.4 och Friberg 3.13.1. En vecka tidigare hade han överlägset slagits av Dickson och Ville Andersson i Göteborg.

Under året tillväxte emellertid Kacka i visdom och färdighet, och på vintern kom han igen färdig att taga i revanch. Han hade nu utvecklat sig högst betydligt och hade sannolikt fått sin revanch på skolpojkarna, om inte träningen varit så ofullständig. Det blev samma ordningsföljd i mål även denna gång med Dickson på 3.10;2, Friberg 3.14.6 och Malmrot 3.14.8.

Man såg av denna tävling att örebroaren skulle bli en verklig champion med ordentlig träning och detta besannade sig också. På sommaren fick han träna ordentligt och visade sig vid mästerskapen i Malmö för första gången som Hennings jämlike. Visserligen var stockholmaren inte då i sin bästa form, men han var i alla fall god nog. Dock inte tillräckligt för att kunna avvisa den unge skolpojkens väldiga spurt på den längre distansen, trött av den föregående livräddningen som han var, och blev slagen  med 6 tiondelar av Malmrot, som nådde 6.42.2. På den kortare distansen hann Kacka däremot inte med, där vann Henning lekande med sju sekunders försprång på 3.03.

Malmrot hade nu för första gången visat sin verkliga klass och dokumenterade sig ytterligare vid skolungdomens tävlingar, där han satte ett skolrekord som är bestående. Han sam nämligen i försökstävlingen på 3.05.8 och tog i finalen en glänsande revansch på Friberg, som han slog med nära 20 sekunder, simmande på 3.06.4, trots att han endast någon timme tidigare löpt 1500 meter i stadion.

Det olympiska året 1920 låg Malmrot i exercisen, men fick ledigt och underkastade sig en synnerligen hård träning, särskilt under de tre veckor som den svenska simtruppen låg i Antwerpen. Kacka var där den flitigaste i det kalla vattnet och förkovrade sig för var dag, allt under Hennings kondition försämrades av den ovanan maten. När tävlingarna kommo, stod den unge örebroaren i en klass för sig och vann överlägset de båda distanserna. I friskt minne är Hennings hjältemodiga kamp mot sjukdom och kraftnedsättning, hur han blev tvåa på båda distanserna efter sin landsman och hur hans olycksöde beklagades. Man ansåg honom som den verklige vinnaren och beklagade att han inte fick guldmedaljerna.

Det är sant att Thor Henning under de minnesvärda dagarna gjorde utomordentliga prestationer, visserligen med hjälp av stimulerande arsenikpreparat, och att han i vanliga fall var betydligt bättre än vad hans prestationer då gåvo vid handen. För att göra rättvisa åt alla skall dock fastslås, att det är högst problematiskt om han skulle kunnat vinna, även om han varit i sin absolut bästa form. Malmrots tider i det kalla och smutsiga vattnet äro nämligen om inte rent siffermässigt så dock i realiteten av högsta klass och hans 6.31.8 på 400 minst lika god som Hennings rekordtid 6.24.4 satt i Centralbadet med dess många underlättande vändningar.

Malmrots segrar voro som sagt överlägsna och markerades av följande tider: 200 3.04.4 mot Hennings 3.09.2 och 400 6.31.8 resp 6.41.2. På den kortare distansen sam han i försöket på 3.04 jämnt.

Att träning under inskitsfull ledning kan göra Malmrot till en annan man visade dessa olympiska tävlingar. Vid uttagningarna någon tid före avresan, som samtidigt voro förenade med mästerskapen, blev han sålunda överlägset besegrad av  Henning på båda distanserna. Örebroaren hade då tiderna 3.05.8 och 6.34.5 Hans uppgång sedan var som nämnts remarkabel.

Det faktum att Malmrot gick upp i högsta klassen först under olympiaträningen gör, att man nästan ställer honom en aning före Henning. Han har faktiskt aldrig fått verkligt hård träning under fullgod uppsikt och särskilt har avsaknaden av simhall i Örebro, som omöjliggör vinterträning, visat sig ödesdiger. Hans stil är bättre än Tossans; han håller huvudet bättre över vattnet på tyskt maner och guppar inte så mycket mellan tagen. Låge han i Stockholm skulle världsrekorden sannolikt inte stå säkra för hans attacker.

1921 deltog inte Kacka vid mästerskapen men väl i år, då han vann båda distanserna tämligen överlägset före Pelle Cederblom. Henning deltog inte. Närmare en månad senare tog han nordiska mästerskapet på 200 med 3.02.2. Bröstsimet har sålunda varit Malmrots specialitet, men under sina uppehåll som simlärare (Ystad 1921 och Örebro 1922) tränade han upp sig även i andra stilarter. 100 meter fritt har han, sålunda summit på 1.11, 200 på 2.50 och 500 på 8.01. 100 meter rygg har tillryggalagts på 1.27. Dessutom vann han i somras Örebros propagandatävling "Stora Holmen runt", drygt en kilometer på cirka 19 minuter. Bästa tid på 200 meter bröstsim 2.58.5 (mellantid på 400 i Centralbadet), på 400: Antwerpentiden

Men det är inte endast som simmare Malmrot firat triumfer, då hade han aldrig kommit med i denna serie. Som av ovanstående framgår har han varit med i litet av varje och vunnit massor av pris, dokumenterande sin enastående allroundfråga. Skidlöpningen är hans andra specialitet.

Malmrot har sålunda under många år varit en av Örebros bästa åkare och får väl från och med året anses som den bästa. Han vann då distriktsmästerskapet på 3 mil med 2.04 i Västerås över bl. a. den gamle kämpen och tredubbla svenska mästaren Dahlberg, men spolierade en inte omöjlig dubbelseger genom att gå ur på 6 mil. Distriktsmästare i budkavle har han varit fyra år å rad, eller 1919-1922.

Som skidlöpare nådde Malmrot sin bästa form under exercistidens vinterutbildhing i Östersund, där han åkte 3 mil med lekande lätthet på 1.59. Inte heller backlöpning har varit honom främmande, även om inte prestationerna där varit av högsta klass. Ett år blev han dock placerad på distriktsmästerskapet. Guldmärket pryder givetvis hans breda bröst.

Redan under skoltiden var Malmrot fin gymnast och stod som tetkarl i pluggets trupp, en plats som han senare bibehållit och försvarat i Örebro Sportklubbs förnämliga uppvisningstrupp. Med sin resliga växt, sina krafter och sin smidighet hör han till landets flottaste gymnaster.

Inomhusidrott och gymnastik höra väl tillsammans, och Malmrot hör till dem som med framgång utövat hoppen över häst. Han är sålunda distriktsmästare för Jämtland-Härjedalen 1921 i både mellanhopp och grenhopp samt i den senare grenen för 1922 i Västmanland-Nerike. Bästa resultat äro 398 i mellanhopp och 324 i grenhopp. Gymnastikmärket i silver är erövrat.

Det är kanske inte så vanligt att inomhushoppare äro goda även i den verkliga allmänna idrotten, men Ma1mrot är i så fall ett undantag. Ovan är nämnt hur han deltog på 1500 i skolungdomens tävlingar, då framgången dock inte följde honom. Han har emellertid gjort fina prestaioner och tog sålunda juniormästerskapet 1919 på 1500 med tiden 4.25 samt blev året efter tvåa på 800 i seniormästerskapet på 2.04. I Örebros Dagbladslag han under många år varit en av stöttepinnarna. Där har han ständigt skött em näst sista 1,000-meterssträckan till kamraternas odelade glädje oCh fick i år bästa tiden på distansen, slående en så god löpare som Götas Swedin med hela 2 sekunder.

För övrigt är han inte främmande för varken kast eller hopp och har sålunda på tävling klarat 290 i stav. De övriga resultaten äro jämna och goda om än inte uppseendeväckande. Träningen har dock ständigt varit mindre energisk, annars hade han med säkerhet blivit en fin tiokampare. Idrottsmärket i silver finnes bredvid de övriga utmärkelserna.

Men Malmrot skulle inte vara den han är om han inte försökt sig på litet av varje även inom andra grenar. Han har spelat fotboll och var som skolpojke en inte oäven hastighetsåkare på skridskor och fin bandyspelare.

"Men jag har också vunnit en kägeltävling i Arboga med 4 bataljoner" berättar Kacka med stolthet.

Ännu är han endast obetydligt över 20 år; en ungdom sålunda som har sina flesta och bästa idrottsliga prestationer ogjorda.

Sven.