Stockholm 19 Februari 1928

"Lilla mor !"

Kära älskade barnet mitt.

Vad du nu skall vara lycklig och glad över att allt är över. Och den käre Sven med. – Den glädjande nyheten mötte mig i tamburen hos Ernst vid framkomsten. På tåget var du i mina tankar ofta och jag undrade mycket hur du hade det? Vad ni alla skola vara stolta över att det blev en son. – Nja det spådde ju Sven hela tiden. De "gamla" har nu fått en sonson istället. för den "gosse" de miste. Och de äro nog även de som sagt högst belåtna. Skulle önskat innerligt ftt vara något närmare Skåne så jag kunnat skynda få famna min lyckliga "lilla trio". Mottag här på avstånd mormors hjärtevarmaste lyckönskningar! Här firade vi händelsen med stor jubalou i det att Elsa o Harald även inbjudits till middag. Harald skulle gratulera mig till mormorstiteln och i glädjeyran blev det "har den äran lilla – m-oster, nej ursäkta de ä ju Elsa vet ja!" FödelseXX skål dracks o tal höllos av både Hilda och Ernst. Glädje över hela linien!!

Nu väntar jag bara då ni fått hämta Er efter allt att få höra lite närmare om den stora händelsen, ty du har så rätt telegram säga så lite. Min adress är ej Östergata som stod å telegrammet ( kom ju fram ändå lyckligtvis) utan Östagötagatan 73a.

Harald reser om söndagen och skall vara i Skåne 2v. och sista dagarna bli i Ängelholm. Hoppas du då är hemmavid och kan ta emot honom. Han blir i så fall den förste av oss som får hälsa Er son! Din son Signe!! Det är så underligt! Har svårt att fatta att det är sant och att jag nu är – mormor!

Att hans födelse skulle inträffa så nära din födelsedag? Hälsa och kyss din lille gosse från hans lyckliga mormor och även hans pappa från din stolta gamla m–a.

 

Skall nu gå till brevlådan med detta och ta en promenad med Hilding. Han tillträder ett vikariat i Nyköping o reser i morgon – Och medan jag är här skall Elsa inackorderas sig här för att slippa vara ensam på Långbro.

En hjärtekramare frn din egen för tillfället av lycka och glädje knottriga mamsing.

 

Hilda och Hilding de för tillfället hemmavarande hälsa så mycket så mycket.

Örebro i Februari 1928

Min gamla tös!

Det är svårt att tänka sig att du 17 febr. fyller – 30 år! Vad tiden går! Att det är så länge sen jag tog dig i mina armar för första gången, både stolt och ängslig. Jag tror dock far var det i ännu högre grad, ja så ängslig att han inte "tordes ta" i dig, de första dagarna, men stolt som en kung oaktat jag bara kunde åstadkomma en – tös. Men när det lidit om en tid var ängslan som bortblåst och i dess ställe blev han mäkta sträng, om du lilla livet uttryckte ditt missnöje med den magra dieten, allt för högljutt, ty som alla karlar äro de nog förtjusta och stolta över sina "plantor" men tåla ej missljud. Allt skall vara så harmoniskt som möjligt för att de skola trivas. Vad de stackars mammorna ha för åsikter i den vägen frågas ej efter. – Ja, du hade bra röstesecsser, mera då än nu, men du var på samma gång så bedårande tjusig och förstod än ta oss alla så fars stränghet oftast föll till föga inför dina små ljusgrepp. Din röst blev sedan mera dämpad och snart sjöng du dig – med dina alla små visor (ett 40 tal) – in i allas hjärtan, även, de mäst motsträviga. Mästa turen hade du allt bland farbröderna, förstås, som baby, och sen blev det – pojkarna som du lindade med dina små "lockar" – de voro ju sex enligt Rimfrostkrönikan? Eller hur?

Ja, lilla Signe du hade en i allo lycklig barndom! Icke sannt? Nog bjöd Er mamma till att göra den så solljus som möjligt! Hon hade sjelv haft det så fasligt i den vägen!¹

Ni ha något att blicka tillbaka till med glädje och saknad – jag endast med bitterhet – Ja, jag menar nu min barndom. Från ungdomstiden i Teaterhuset³ hos far har jag bara angenäma glada minnen!

Du som jag fingo sedan börja tidigt försörja oss sjelva och hade det knapert många gånger, men ingen av oss voro bortskämda eller uppväxta i överflöd, därför gick allt så bra! God vilja och ett förnöjsamt sinne äro goda hjälpare. Ja, du min tös, nu har du hunnit så långt att du sjelv har ett barn att leda och fostra! Det är ett stort ansvar, men du och Sven tycks vara ett par förståndiga föräldrar som nog inte vilja skämma bort Edra barn (talar i pluralis vid tanken på vad komma skall) så syntes det mig i somras åtminstone dock hade du Sven dina små anfall av svaghet ibland – men du var ursäktad –. Vem kan i längden stå emot en sådan tjusis som Karl-Erik??

Jag stred förtvivlat och hade nog dukat under för hans makt om jag inte tänkte på vilket extra arbete det skulle kostat min stackars Signe, som så väl behöver sin tid till annat, än ta bort ovanor, tillkomna genom andras oförstånd.

Ja, utom detta lilla "kallprat" på din födelsedag ville jag av hjärtat önska dig allt godt nu och framgent och måtte du få lika stor glädje av "dina" barn som din gamla m-a haft av sina. Bekymmer har jag nog haft för Er – de kan aldrig undvikas – men någon sorg – aldrig! Må det så förbli! Har du tänkt på att den 17 är jag dubbelt så gammal som du! För 1sta och enda gången! Är det ej eget?

Så till sist ville jag bara säga dig att jag i morgon skickar en ask som jag hoppas du löser ut i tid. – Det är inga dyrbarheter, för all del, endast till praktiska användningar för ditt bästa porslin och silver. Diskunderlägg att taga till då du har som sagt "finesserna" framme. Som jag minns finns det en liten "krass" i huset och dessa kan ju lindra något. Disktrasorna att taga i bruk samtidigt, då de vanliga i dagligt bruk ej alltid kanske åro så nya. – Så är det ett litet paket till Karl-Erik också för praktiskt bruk! – Som ju ej kan vara så tilltalande för pågen. Hoppas många andra av "hans stab" tänker på något för, hans ögonfägnad. Dessa små plagg begagnas mycket här av barn i den åldern. Visserligen tycks de mera i linne – än i skjortväg, men praktiskt på många vis ej minst att de kunna begagnas av både gossar ö flickor. Tycker du om modellen kan du lätt öka förrådet. Lätta att sy, tvätta ö mangla –Om ej tid, kan strykn. inhiberas, om de manglas väl. –

Så följer de mycket omtalade och ganska defekta – kopparna men ni ville ju gärna ha dem. – Hoppas de komma fram i någorlunda skick. Min köra Matilda lyckades samponera ett par, som synes, men du får göra, som jag, vända den fördelaktigaste sidan – utåt. Så har jag i en hast snott till några "lappar" du önskade jag hann ej flera. Tillklippta flera, som kommer sedan, eller om du kommer sjelv ö hämtar dem. De 6 blöjorna hade jag gjort klara för en tid sedan, efter ett gammalt lakan.– Håll till godo –

Tvättade "ståten" i Persil i går – kokte rättare sagt – ock skall nu stryka in dem. – Hände dem på ett par streck i – köket (för att spara tid) och blev stryktorrt på en – timme. Väl vridet förstås och full påskruvning av elementet.

Annars hänger jag på vinden förstås – nu på med det elektr. järnet! Man har det för oförskämt bekvämt.

Låt pågen öppna paketet sjelv och giv honom en kyss från gamla prosaiska mormor, som bara kommer med ett par – särkar. Men hon är ju "bara en gammal gumma" som Håkan sa om sin! – Mycke kaffe ö glädjen högt i tak båda dagarna!!

Hälsa din Sven och övriga, mäst dock dig från din mamsing. Hoppas du säger mig snart vad jag tror än – vänta? – Vill ej vara påstridig om det möter hinder, annars hemskt roligt om resan² kan realiseras – D.S