I denna kategori finns olika historier och berättelser om en del av mina släktingar. För en del personer finns mycket dokumenterat, för andra ingenting.
Viktiga källor är gamla brev eller muntliga berättelser från äldre släktingar som har minnen. I andra fall är det tolkningar ur gamla register.
Det är intressant att försöka måla en bild av hur dessa människor hade det förr i tiden. Det är inte så länge sedan som en del av mina släktingar hade ett svårt liv i små torp där brödfödan för dagen var det viktigaste.
Vet du något som kan berättas, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Från boken "Min mor" har 47 svenskar berättat om sina mödrar. Boken gavs ut 1947 och i den har Anders Diös berättat om sin mor, Mårten Anna Olsdotter, som även är min mormors mor. Anders Diös och min mormor var syskon.
Här följer Anders Diös berättelse:
Mitt första minne av Mor fick jag troligen vid tre års ålder. Jag mins så väl än i dag, hur jag satt i storköket, som även var vårt vardagsrum och sovrum — förutom kammaren eller »kuven», som också hörde till stugan — och lekte med en blyplomb, vilken använts till försegling av en vetemjölsäck, något som då var brukligt. Hur det nu bar sig, fick jag blyplomben i halsen och hade säkert kvävts, om inte Mor, som sysslade vid spisen, hört några underliga ljud från gossen på golvet. Mor fattade situationen ögonblickligen och lyckades avlägsna denna propp, som höll på att ge mig kvävningsdöden.
Läs mer: Lillpers Anna av Anders Diös
Olof Jäderholm föddes i Jäder, flyttade till Eskilstuna och blev smed. Han gifte sig sedan med den äldsta dottern till Pehr Jonsson, en av ägarna till Swedlunda Nr 1 i Jäder.
Läs mer: Olof Jäderholm, Smedmäster
Den här delen av mitt släktträd har sitt ursprung i Trelleborg där Hans Jönsson f. 1655 och Una Mårtensdotter f.1654 är anfäder till en stor släkt. Min farfars farfars mor hette Ottiliana Ljung f. 1792 och kommer från Una-Hans-släkten.
Läs mer: Una-Hans-släkten
Tack vare boken om Måns-släkten som skrevs för över ett hundra år sedan är denna del av min släkt väl dokumenterad. A G Pettersson som skrivit boken har gjort ett mycket omfattande forskningsarbete. I den här artikeln skriver jag om de anfäder jag har i Månssläkten i nedstigande led, jag är i 11:e generationen efter Lars Oluvsson.
Läs mer: Måns-släkten, en gammal bergsmannasläkt
Sven-Olof Olsson med familj
Stenhuggaren Sven-Olof Olsson föds på Ytterön i Torhamns socken 1872-11-14. Livet på dessa skärgårdsöar är strävsamt men folket på öarna lever på fiske. I Blekinge har stenindustrin börjat växa och behovet av granit är stort till alla byggnader i landets städer. Och där finns arbete för många. Sven-Olof blir stenhuggare och arbetar många år med det tunga arbetet.
Läs mer: Familjen Olsson Ronneby
Håkan Malmrot, dubbel OS-guldmedaljör
Min farmors bror, Håkan, deltog i OS 1920 och tog hem två guldmedaljer i simning, han var bara 19 år då och karriären avslutades bara några år senare. Här är en artikel från idrottsbladet 1922 där man tar upp stora svenska idrottsmän som var bra i flera olika discipliner.
Läs mer: Håkan Malmrot, allround idrottsman med 2 OS-guld
När Sofia Wilhelmina Lundmark dog var hon en förmögen kvinna. Ett problem var dock att arvingarna redan hade lånat pengarna av henne.
Läs mer: Sofia Wilhelminas testamente
Jag har länge undrat hur bouppteckningen efter Per Reinhold Tersmeden såg ut och försökt hitta den.
Läs mer: Tersmedens arv till Sofia Wilhelmina
Här är ett brev jag fått av Henrik Rabe, det beskriver utförligt systrarna Malmrots dubbelbröllop den 18 maj 1926 i Örebro. Brevet är skrivet av Anna Rabe, syster till Harald Rabe, Elsa Malmrots man. Anna skickade brevet till systern Elin som inte kunde komma på bröllopet. Elsa fick brevet av Elin Rabe på 15-årsdagen av bröllopet.
Läs mer: Bröllopsgäst beskriver systrarna Malmrots vigsel.
Jag har fått tag på några brev som Paul Hilding Lundmark har skickat till sin systerson Stig Erland Gyllander. Det var många av syskonbarnen och syskonbarnbarn som brevväxlade med Lundmarkarna i USA. Hilding skrev på svenska men hans barn och barnbarn skrev på engelska och det blev en bra språkträning för dem i Sverige.
Läs mer: Hilding Lundmarks brev från Amerika