Viktiga källor är gamla brev eller muntliga berättelser från äldre släktingar som har minnen. I andra fall är det tolkningar ur gamla register.
Det är intressant att försöka måla en bild av hur dessa människor hade det förr i tiden. Det är inte så länge sedan som en del av mina släktingar hade ett svårt liv i små torp där brödfödan för dagen var det viktigaste.
Vet du något som kan berättas, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Bland dem som bodde på landeriet Beateberg vid Edsvägen i Vänersborg kring mitten av förra seklet var också regementsmusikern och polisuppsyningsmannen Olof Nordqvist. I familjen fanns tre* barn, döttrarna Olivia och Maria samt sonen Johan Conrad, vilken föddes för i år 125 år sedan - d. v. s. 1840.1
så som konstnären Hellström såg honom.
När Västgöta-Dals regemente under det dansk-tyska kriget 1848 kommenderades till Fyn för bevakning, medföljde en liten åttaårig trumslagarpojke. Under marscherna satt han och red på en trumma,1 buren av mera till åren komna kolleger, och under inkvarteringarna i de danska herrgårdarna spelade han fiol, fick sötsaker och skäm des bort av de danska damerna. Så gestaltade sig Conrad Nordqvists första besök i vårt södra grannland. Han skulle så småningom återvända dit för andra gästspel och då såsom en av vårt lands mest prominenta musikpersonligheter. Men det var säkert inga tankar i den riktningen, som fyllde åttaåringens sinne, då han, som han själv berättat, från ett kyrktorn i Örsted på Fyn kunde se, hur man slogs på fastlandet.
Här följer Anders Diös berättelse:
Mitt första minne av Mor fick jag troligen vid tre års ålder. Jag mins så väl än i dag, hur jag satt i storköket, som även var vårt vardagsrum och sovrum — förutom kammaren eller »kuven», som också hörde till stugan — och lekte med en blyplomb, vilken använts till försegling av en vetemjölsäck, något som då var brukligt. Hur det nu bar sig, fick jag blyplomben i halsen och hade säkert kvävts, om inte Mor, som sysslade vid spisen, hört några underliga ljud från gossen på golvet. Mor fattade situationen ögonblickligen och lyckades avlägsna denna propp, som höll på att ge mig kvävningsdöden.
Olof Jäderholm föddes i Jäder, flyttade till Eskilstuna och blev smed. Han gifte sig sedan med den äldsta dottern till Pehr Jonsson, en av ägarna till Swedlunda Nr 1 i Jäder.
Den här delen av mitt släktträd har sitt ursprung i Trelleborg där Hans Jönsson f. 1655 och Una Mårtensdotter f.1654 är anfäder till en stor släkt. Min farfars farfars mor hette Ottiliana Ljung f. 1792 och kommer från Una-Hans-släkten.
Stenhuggaren Sven-Olof Olsson föds på Ytterön i Torhamns socken 1872-11-14. Livet på dessa skärgårdsöar är strävsamt men folket på öarna lever på fiske. I Blekinge har stenindustrin börjat växa och behovet av granit är stort till alla byggnader i landets städer. Och där finns arbete för många. Sven-Olof blir stenhuggare och arbetar många år med det tunga arbetet.
Min farmors bror, Håkan, deltog i OS 1920 och tog hem två guldmedaljer i simning, han var bara 19 år då och karriären avslutades bara några år senare. Här är en artikel från idrottsbladet 1922 där man tar upp stora svenska idrottsmän som var bra i flera olika discipliner.
När Sofia Wilhelmina Lundmark dog var hon en förmögen kvinna. Ett problem var dock att arvingarna redan hade lånat pengarna av henne.
Jag har länge undrat hur bouppteckningen efter Per Reinhold Tersmeden såg ut och försökt hitta den.
Idag 1
Totalt 191764
Just nu finns 2 besökare här
Antal besökare totalt:
Om du är släkt på något sätt med någon av de personer som finns i mitt register vill jag gärna ha kontakt med dig för att uppdatera alla uppgifter. Vet du något intressant om någon person från förr i tiden som kan berättas är det också intressant.