Stamfadern Bernt Suhr
Stamfadern av den utbredda släkten Suhr är Bernt Suhr, som föddes omkring 1615 någonstans i Tyskland*, om hans tidigaste år är ingenting känt. Han omnämns 1635, när han kom till som livkarl till kung Christian IV Danmark och Norges son hertig Fredrik, som 1634 utnämndes till ärkebiskop av Bremen stift och året därpå även Verden stift.
Bernt Suhr hade förmodligen en bror Claus**, som 1673 och 1674, ansökte om att få Næsby Huvudkvarn i Odense Amt i stället för en innestående lön om 2 484 riksdaler. Claus Suhr uppger i sin ansökan att han i 35 år hade varit kusk och hofbetjänt. Det är inte otänkbart att det är Bernt Suhr, som såg till att Claus Suhr fick en liknande anställning som han själv. Claus Suhr var år 1675 tullindrivaren i Nakskov, detta kan jämföras med skattefogde. Bägge använder den lågtyska formen Sour eller Saur, av namnet. Bernt Suhr skrev själv ännu 1663 Berendt Sour, sedan Suhr.
Hertig Fredrik gifte sig i augusti 1643 och mars 1644 var han generalissimus och ordförande i krigsrådet i Glückstadt, där han levde efter att Bremen och Verdens stiftet förlorades i kriget mot svenskarna. 1646 bodde hertigen i Flensburg, och flera av Bernt Suhr barn föddes troligen i dessa två städer. I Flensburg nådde budskapet om Prins Christians död hertigen. Strax efter dog även hans far, och hertigen reste med sin familj till Köpenhamn, där han kom fram i mars 1648 och kröntes till kung den 6 juli samma år. Det är svårt att från kända källor få en personlig bild av Bernt Suhr, men en del av hans liv kan man läsa om i bevarade arkiv och här tonar en dyster bild fram, hans lön var den lägsta möjliga. Hans lön i Bremen fastställdes till en årslön på 50 riksdaler, men lönen betalades inte alltid ut i tid eller uteblev helt. Han fick 1656, 11 år efter avresan från Bremen, resten av den innestående lönen för denna period, totalt 218 riksdaler och 36 shilling. Endast drygt hälften av lönen betalades till honom för 10 års tjänst i Bremen.
De två bröderna Suhr har förmodligen följt den blivande kungen på resan 1648 till Köpenhamn. Här utnämndes Bernt Suhr åtminstone till hovbetjänt med en årslön på 34 riksdaler. Det var nedgång i lön för Suhr, som i så många år hade tjänat den nya kungen, men i kungabrevet 1651 fick han samma lön som i Bremen, dessutom 200 riksdaler i ersättning till mat för sig själv och en tjänare och 14 1/2 riksdaler till en uniform "från den 6 juli att räkna, den dag då vår hyllning stod." Betalningen skulle visa sig vara så enkel som tidigare. I sin position som hovbetjänt står Bernt Suhr listad bland kuskarna där han upptar tredje förnämsta tjänsten. Överst på listan är hovmarskalken som har befälet över kuskarna, sedan kommer den tidigare hovbetjänten som har avancerat till vagnmästare, och så Suhr. Inte mycket är känt om Suhr tid i denna position, men han har följt kungen på sina resor. I juli 1654 var Suhr närvarande vid ett ädelt dubbelbröllop i Odense, där brudparen stod hovet nära, och 1661 följde han Prins Christian (V) på hyllningsresa i Norge.
Kung Frederik III uppskattade Suhr, 1659 får han ett utnämningsbrev till husfogdetjänst i Svabsted, men detta tjänst tillträdde han aldrig. Däremot år 1663 antog han en kungl. utnämning som chef för Gisselfeld som begåvades av Prince Christian (V). Denna tjänst, som han hade i anslutning till tjänsten som hovbetjänt, avsade han sig dock 1666, när prinsen arrenderade ut Gisselfeld. Samma år överlämnade kungen förvaltning och kontroll av "vår gård i Gentofte" till Bernt Suhr.
Bernt Suhr fortsatte vid hovet under den nya kungen Christian V. När vagnbefälhavaren blev tullindrivare i Ribe 1670, tog Suhr över hans funktion, och år 1673 var han angiven i hovrullorna som fodermarskalk med en årslön på 300 riksdaler. När det gäller löner, var det inte en liten en förbättring, men inte heller här fick han hela beloppet utbetalt. Han ansökte därför år 1675 att som betalning få Drottningkvarnen mellan Hornbæk och Gilleleje i hyresavtalet så att han kunde ersätta sina fordringsägare och få betalning för förlorad lön. Han fick inte igenom sina krav men fick i stället i 1676 tjänst som brygghusskriverare i bryggeriet i Köpenhamn. Här fick han en årslön på 360 riksdaler för sig själv, en assistent och en dräng. År 1676 gjorde han en ny ansökan där han bad om ospecificerad förmån, som hans föregångare hade, som Suhr inte hade fått.
I April 1685 blev Bernt Suhr avskedad efter nio år som brygghusskrivare. Han fick 200 riksdaler årligen i pension, och i kungens avskedsbrev anges att Suhr fick pension med "särskild kunglig nåd" och att det var bara på grund av sin långa tid i kungl. tjänst som han förlåtit en "förseelse han nyligen i sin bryggartjänst kan ha begått." Brottet är inte känt, men har kanske ett i samband med de förmåner som nämnts. Bernt Suhr fick inte en lång pension i sitt eget hus, som låg "lite innan Holmens kanal i Skepparbodarna" det vill säga vid Holmens Kanal, eftersom han dog den 28 oktober 1685. Familjen fick 1 november samma år licens för att låta begravningen äga rum på kvällen och den 3 november, blev han så begravd.
Bernt Suhrs hus hade, enligt bodelningen mycket silver, tenn, koppar, linnetyg och kläder, samt några tyska böcker och porträtt av den avlidne själv, hans fru och barn. Tillgångar i boet uppgick till 3.747 riksdaler, två marker och 6 shilling, medan beloppet för betalning av skulder och andra kostnader uppgick till 3.340 riksdaler, en marker och 13 shilling, och gav en behållning på 407 riksdaler och nio marker. Bernt Suhr hade också en innestående lön hos kungen på 7094 riksdaler, en marker och 3 shilling. Kungen hade i ovanstående avskedsbrev medgett att Suhr bör ha lön och den innestående lönen som han hade till godo men värdet av mäsken, som han hade tagit, bör kompenseras. Arvingarna måste ha varit medvetna om att de inte skulle få något utbetalt ur boet, och för att undvika skuld till kungen för mäsken valde de att frångå arv och skuld.
Bernt Suhr var gift med Margrethe Johansdatter Kramer. Ceremonin ägde rum 1641, deras äldste son Caspar föddes 1642. Då det äldsta barnet föddes i Bremen, kom förmodligen även Margrethe från staden. Hon dog sommaren 1683, endast 62 år gammal, och den 4 juni samma år, blev hon begravd "med Ceremoni" i Holmen-kyrkan i Köpenhamn, där hennes make hade köpt en gravplats. Paret efterlämnade barnen Caspar (1642-1701), prost och kyrkoherde i Saksild och Nølev, Friederich (1644-1706), länsförvaltare för Lolland och Falster, Anna Elisabeth (1656-1730) född i Köpenhamn, gift med magister Hans Thomsen Borch († 1702) , kyrkoherde för Hvedstrup och Fløng, och efter hans död omgift med hans efterträdare, magister Albert Kjeldsen Schytte (1668-1744. Det finns spekulationer om ytterligare barn men dessa kan inte bekräftas.
Texten är hämtad från Suhrske Stiftelsens släktbok.
* Att Bernd Suhr var född i Tyskland är idag inte sannolikt, den här texten skrevs för över 100 år sedan och då kände man inte alls till varifårn han kom. Man gick på de uppgifter som fanns att tillgå och eftersom han inte omnämnts tidigare kunde man antaga detta.
Läs här om hur jag tror att hans bakgrund såg ut...
** Denne Claus Suhr som man spekulerar om är troligen inte en bror till Bernt Suhr, det fanns redan på tidigt 1600-tal flera olika släkter med namnet Suhr, genom DNA-test har konstaterats att den som testades inte var släkt med min släkt. Notera att texten på denna sida skrevs för över ett hundra år sedan och kännedomen var inte lika stor om de olika släktskap vi känner till idag.
Ursprunget från området kring floden Sûre (Saur, Sauer)
- Uppgifter
- Skapad den tisdag, 05 juli 2016 16:41
- Senast uppdaterad söndag, 16 februari 2020 12:52