Ernst Lundmark, tryckerifaktor

Ernst Leonard Lundmark föddes 26 augusti 1839 i Arboga. Fadern var målarmästaren Erik Lundmark f. 1809 i Jäder, Södermanland och modern hette Maria Berglund f. 1804 i Fellingsbro. Ernst var enda barnet och hade antagligen en bra uppväxt, Fadern hade under sonens uppväxt ett antal målarlärlingar hos sig. 1853 avlider Ernst mor, då är han bara 14 år. De flyttar efter moderns död till en annan fastighet men ett år senare är de tillbaka på samma adress.

Ernst Leonard LundmarkNär Ernst är 15 år söker han sig till  Örebro och får anställning som sättarlärling hos boktryckaren Hægerstrand, då ägare och utgivare av Nerikes Allehanda., Ernst skötte sig bra och lärde sig snabbt yrket och snart hade han avancerat till att bli faktor, ett yrke som han skötte exemplariskt. Så pass att han 1864 flyttar till  Stockholm och är med i starten av Dagens Nyheter. Ernst Lundmark blir tidningens försteombrytare. Tiden i Stockholm blev kortvarig och bara efter ett halvår flyttar Lundmark tillbaka till Örebro och återfår sin tidigare anställning på Nerikes Allehanda där han blir kvar till sin död. Ernst Lundmark blev mycket uppskattad för sitt arbete och fick i början av 1880-talet Patriotiska Sällskapets stora guldmedalj.

Under sin vistelse i Stockholm är jag tämligen säker på att han träffar sin blivande fru {joaktree person|4|I50794821}. Hon blir nämligen med barn i slutet av 1864 med deras son {joaktree person|4|I49935221} som föds som oäkta och med moder okänd. Detta barn blir också anledningen till att Sofia flyttar till Örebro i slutet av 1864.

Min teori om att Ernst Lundmark skulle vara far till Hilding håller inte, genom ett DNA-test kan det med stor sannolikhet uteslutas att Ernst är far till Hilding. Läs om DNA-testet här...

De första åren av deras äktenskap är de skrivna på olika adresser i Örebro. De får sitt andra barn 1867 då dottern Ernestina föds, även hon som oäkta och med moder okänd. Först 1871 är de skrivna på gemensam adress. De lever där, Ernst arbetar på tryckeriet och de får flera barn, tyvärr dör tre av de åtta i tidig ålder.

I mitten av 1880-talet händer en del saker i familjen som verkar vara i upplösning. I november 1884 flyttar hela familjen till Stockholm och anländer 5 november (datumet de bokförs). Sofia begär samtidigt skilsmässa i Stockholms Rådhusrätt, denna begäran finns idag i Stockholms stadsarkiv. Begäran om skilsmässan är anmäld den 4 november 1884 i Avdelning 3, ärende 278. Det verkar som om man åkte till Stockholm för att få sin skilsmässa. Domen verkställs den 24 november 1884 och blir gilltigförklarad den 27 januari 1885, det anges inga direkta orsaker till att Sofia begär skilsmässa, en notering finns i begäran, "Malitiora desertio" som lär betyda "Med elakhet övergiven". Det skulle kanske betyda att Ernst var elak mot sin hustru men det kan även vara en omskrivning för något annat. Skilsmässa var på denna tid något skamligt och man visade en annan bild utåt.

Under vistelsen i Stockholm bor de i Klarakvarteren och man kan misstänka att Ernst under tiden arbetade på Dagens Nyheter igen. I kyrkoböckerna står sedan att de flyttade tillbaka till  Örebro i november 1885. Men alla flyttade inte med, äldsta dottern Enny stannade kvar ett år i Stockholm och arbetade som piga. När familjen kom tillbaka till Örebro bosatte man sig i Teaterhuset där tidningen och tryckeriet fanns. På den adressen finns hela familjen skriven och först 1887 flyttar Sofia ut och tar med sig de två sönerna. Döttrarna stannar med fadern i Teaterhuset, man kan ana en schism här. I brevet från Enny till dottern Signe antyds att det inte var så lyckligt i familjen men att hennes lyckligaste tid var just åren med fadern i Teaterhuset. Ernst avlider fem år efter skilsmässan endast 52 år gammal av diabetes.

Det berättas även att Ernst Lundmark var mycket musikalisk och spelade flera instrument på fritiden. En talang som gått i arv i flera generationer till många av hans ättlingar. En del hade musiken som sitt yrke.

Här finns två gripande brev från Ernst Lundmark skrivna till hans far

Ernst Lundmark var min farmors morfar.

Ett par urklipp från tidningar som beskriver en stor fest i Örebro 1883.

Tryckeriföreståndaren Ernst L. Lundmark, som sedan 27 år tillbaka tillhört Länstidningens tryckeri härstädes, firades i lördags med en för honom och den under honom hörande arbetspersonalen gifven fest å Örebro hotell, till hvilken boktryckaren Gumælius hade inbjudit jämväl några tiotal andre örebrobor, bland hvilka märktes: borgmästaren, åtskillige stadsfullmäktige, Örebro Folkbanks och Arbetarnes lånekassas styrelser, sångare, deribland Arbetareföreningens dubbelkvartett m. fl.

I hotellets matsal intogs supé, vid hvars slut  värden med uttryck af sin och sine arbetares hjertliga tacksamhet till herr Lundmark tillkännagaf, att K. Sällskapet Pro Patria hitsändt sin stora medalj i guld (elfte storleken) att till faktorn och tryckeriföreståndaren Ernst L. Lundmark öfverlemnas och af honom bäras på bröstet i svart band med gula kanter. Fru Gumælius beklädde herr L. med medaljen och de närvarande drucko hans skål och bringade honom sina välönskningar.

Senare på aftonen samlades man kring bålar, vid hvilka först redaktör Öman tog ordet, och i bunden form utbringade en välgångsskål för den vänlige och hjertegode kamraten Ernst Lundmark och hans fru. Verserna utdelades tryckta.

Ytterligare föreslogos skålar för herr L. af stentryckeriets föreståndare herr K. O. Lindholm och af gubben Östing, känd hedersman från Anreps »Nerkingarne», hvilken sistnämnde trakterade med sång som väckte xx1 munterhet. Det sades, att Östings sång denna gång diktats af studenten V. Möller.

Herr Lindblom hade påbörjat en kartong, föreställande en framsida av Allehanda för Folket, hvars »gubbe» för dagen utgjordes af faktor Lundmark i naturlig storlek, läsande Nerikes Allehandas korrektur. Taflan hade ej på den korta tiden hunnit bli riktigt färdig; men texten var klar och lydde, rikt späckad med tryckeritermer, sålunda:

Din skål, bror Ernst, som unnts sådan lycka,
Att se ett fjerndelssekel omärkt fly
Och ej i minsta mån det känt dig trycka!
Du är en typ änn’ skinande och ny,
En korpus fet med något rundad mittel,
En fackman säker, deraf har du titel.

Så ung och rask alltjämt, kan du ej klaga.
På flitens väg du hunnit långt i hast
Och fast så många steg du hunnit taga,
Ett enda snedsteg ej dig lagts till last.
Må ädel stolthet falla på din lott,
Men icke högmod, fast du uthängst fått.

Merkurii ynnest också har du funnit:
Du räknar hundralappar snart i ris
Och långt förrän du sextiåren hunnit
Har stora hus med kakelugn och spis.
Du högrest då går under eget tak
I ryggen änn’ som en antikva rak.

En man som du står ej på hvarje gata
Fast hittills du fått styra andras skepp
Jag spår det sant blir, hvad jag vågat prata;
Du redan visat mig ett sådant grepp,
Att jag dig beder som en ynnest få
Ännu en tid hos dig i surkål stå.

Du hör, bror Ernst, jag fåttlat några glosor
Från Allehandas sätteri — hva falls! —
Kanske ej jämt du dansat har på rosor,
Mig tycks dock som ditt lif gått som en vals
Må så det fortgå oberördt af stormen
xxx1 i ro till sist få sluta formen.

Nu har jag pratat nog, kan du väl tycka
Att sluta förr’n du nödgas ropa: ”tig”
Du ofta har fått redaktionen trycka,
Nu  kan ju hon en gång få trycka dig.
Jag länge nog har också skärpt din törst.
Gör gerna korrektur, men fukta först!

Mellan skålarne för festens egentliga föremål inflikade värden skålar för Örebro folkbanks välgång samt för Örebro stads brandkår och särskilt dess befälhafvare, kapten Falkman. Folkbankens styrelse tackades för den minnesgoda välvilja, som föranledt uppsättande i bankens lokal af dess förste förmans bild, såsom också ett vädermäle för flerårig tjänst.

Till brandchefen framfördes uttryck af erkänsla för brandkårens nitiska och med framgångkrönta bemödanden att vid eldsvådor, och särskildt den som här timade för jämna två månader sedan, begränsa skadan inom måttligt omfång.

Då tiden för uppbrott nalkades, tog borgmästaren ordet och framförde, i ett tack till värdfolket, dels några väl sagda ord om arbetsgifvarens och arbetares inbördes förhållande, dels en välönskan till värden, som den dagen ingick i sitt femtionde år.

Ett tidningsurklipp med dödsannonser över  Ernst Lundmark. Ernst avlider den 16 maj 1891. Noterbart är att hans frånskilda hustru Sofia inte finns med i dessa annonser. Endast barnen och fadern är bland de sörjande samt vänner.

Ernst Leonard Lundmark dödsannonser


Noteringar

  1. Texten oläslig i urklippet

Källor:

Diverse tidningsurklipp

Arboga stadsförsamling C:5a (1818-1858) Bild 136 / sid 131